Jag ligger under ett blommande körsbärsträd, ögonen är halvt slutna. Sakta sveper en ljumen sommarvind över gräset och kittlar mina bara ben. Jag sträcker mig efter solhatten och lägger den över huvudet. Ingen ser att jag ler. Det är den 24 Maj.
Ahmen åh. Detta är en så märklig rubrik. Vadå kan dansa till? Och vadå en låt? Jag dansar gärna och mycket till så många låtar. Efter granskning av diverse musikbibliotek, kom jag dock att tänka på den underbara traditionen som vi har här i vårt hem i Kransen. Då vi båda är s k periodare när det kommer till träning, brukar vi kompensera detta med hysterisk impromtudans i vardagsrummet. Och då menar jag inte svår och timid hipsterdans utan riktig hopp, lek, sprattla-med-hela-kroppen-mambo. Man ska även gärna skriksjunga med i texten för bästa effekt. Den låten som initierat denna något oortodoxa träningsform flest gånger är denna. Att videon är bland de snyggaste jag sett, gör den bara bättre. Enjoy!
P.s Den här är ju annars den ultimata danslåten, men man fick ju bara välja en.
Jag kan inte plocka just ett tillfälle utan snarare många tillfällen när jag dansade mig sanslös till detta. Alla säger att den bästa tiden i livet är när man är ung, och jag har aldrig varit så ung och glad som när jag hoppade runt i Altkammaren till Dexys Midnight Runners. Ölspill överallt, skavsår, skratt och jazzhands. Uppsala var alltid där för mig och ja jag brydde mig.
Mummola. Här fanns det rostade mackor med bortagna kanter, Jaffa, Gin Rummy och framför allt den fantastiska prinsessatuoli. Min barndom spenderades till stor del i mitt andra hemland och varje morgon satt jag klistrad framför My Fair Lady och önskade att jag såg ut som Audrey Hepburn. I brist på getingmidja och korpsvart hår mimade jag till "I could have danced all night" sittandes vid mormors sminkbord, iklädd hennes finaste nattlinne och vita pärlor. Det var svårt att dansa med trasiga ben men det hindrade inte Susu. I den stunden var jag Eliza Doolittle.