Året är 1997. Jag skulle fylla 14 och det mesta i livet var rätt jobbigt. Brösten som aldrig växte, killen som aldrig såg mig, föräldrarna som inte förstod mig och vännerna som aldrig uppskattade mig. Mig, jag, min, mitt; alla perspektiv började i första person vilket troligtvis var det som gjorde det hela väldigt komplicerat. Jag menar, det var ju verkligen jag mot världen. Men så kom maj och lite kunde jag ana att den där poplåten som spelades om och om igen på radion skulle förändra hela min tillvaro. Tre skönsjungande bröder från Tulsa, Oklahoma trallade sin in i mitt liv och plötsligt så tyckte jag att textraderna:
"In an mmmbop they're gone. In an mmmbop they're not there. In an mmmbop they're gone. In an mmmbop they're not there. Until you lose your hair. But you don't care."
var en briljant beskrivning på... ja vad det nu var det beskrev. Affischer på väggarna, scrapbooks med tidningsutklipp, VHS-bibliotek med intervjuer och hemsidor fyllda med fan fiction. Jag var bestatt. Min pappa fick ta ett allvarligt snack med mig vid ett tillfälle då han fått en telefonräkning på närmare 5000 kr, detta pga mitt ringande till en telefonsvarare i USA där bröderna uppdaterade sina fans med NEWS! NEWS! NEWS! (som Zac brukade inleda inspelningen med att skrika).
I dag är jag helt fri från detta beroende. Jag har för länge sedan glömt vad alla syskonen heter, är totalt ointresserad av vilken färg Taylor har på sina boxershorts samt hur snabbt Isaac kan äta ett paket Twizzlers. Det jag saknar är passionen, den där hysteriska kärleken man kände för bandet och musiken. För ett tag sen försökte jag lyssna på "Middle of Nowhere" igen och blev så besviken över att låtarna inte talar till mig längre, att jag liksom vuxit ur dem. Det var en vemodig känsla. Så, när jag nu ska välja en låt jag hatar så ska det tilläggas att jag egentligen inte hatar den, men om man sätter det i perspektiv till hur mycket jag en gång älskade den så är Mmmbop den låt som tappad flest placeringar på min topplista.
