Hej Internet

Den värsta känslan av alla

Jag vet inte var jag ska börja. Alla ord som jag nu skriver för att försöka förklara hur jag känner, känns bara som banala liknelser.

Jag är rädd.
Jag är ledsen.
Jag är avundsjuk.
Jag är ångerfull.
Jag är velig.
Jag är hysterisk.
Jag är arg.
Jag är utelämnad.
Jag är maktlös.

Nej, jag känner mig fortfarande tom. Någon dag kanske detta kommer kännas bättre, när jag kan ta på mig de rationella glasögonen igen och inse att situationen är oundviklig. Jag gör ju det här för hennes skull. Men säg, hur motiverar man att man släcker en livslåga? Hur lever man med att det var jag som bestämde när hon skulle dö?

Jag tror inte att jag är stark nog för det här.

Watch Frida, your hands will get dirty

Jag kan inte understryka nog hur underbar Frida Hyvönens "Dirty dancing" är. Vill gråta, skratta, skrika och gunga. Det kan vara min bästa låt ever.

Förövrigt anser jag att vi kan avveckla kristdemokraterna. Det skulle vara gött.

Ja, det var väl det.

1

Jag arbetar hemifrån. Ganska skönt att ligga i sängen (om det inte vore för att benen värker) och läsa en massa artiklar och patentskrifter. Dessutom förbereder jag mig för en workshop om grupparbete. Jag är en mycket vuxen människa. Vill du veta mer mogenhet? Jag har rensat "vänner" på fejjan. Känns skönt att vårstäda lite.

Nu lite te och Pubmed.

Hejdå.

Fråga kolon.

Tyskaläxor är ibland helt obegripliga. Till exempel så funderar jag över när meningen,

der Tourist fotografiert eine Schlange und eine Verkäuferin

och i vilket sammanhang jag kommer ha användning för den.  Brukar ormar och butiksbiträden ofta vistas på samma plats?

Sthlm fashion week

In i vindimman. Cafét var inte lika trevligt som sällskapet (puss Maria!). Kreationerna var vackrare än folket. Åkte buss hem med någon fotograf från moderådet:

"Biokemi och modell. Shit"

Ja shit. Härmed bara biokemist. Möjligen patentingenjör också.

Nu sova. Natti.