Jul, jul strålande jul.
Allt började på lördagen. Packande av väska, små tårar mot Oskars axel då vi inte skulle ses på fem dagar. Lek med Oggel och gos bakom hennes öra så jag inte ska glömma hur mjuk hon är just där. Sen kommer fina farbror med underbara kusiner. Jag, Korven och packningen pressas in i bilen och så bär det av söderut.
- Är det här påfarten mot E4an är?
- Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.
En färd om några timmar med prat om musik, musik och film, film. Stanley Kubricks bästa film är en av de tidiga enlig Gudfar. Jag gillar Lolita bäst. Sen skrattar i åt dumma svenskar i TV och pratar julklappar. Mat på McDonalds i Söderhamn. Jag och Victor skrattar åt att vi båda delar konstiga matvanor; han äter allt i en strikt uppdelad ordning, jag äter inte hörnen på hamburgaren. Jag älskar de tre. Dom får mig alltid att bli varm inombords. Åka, åka och sen framme i min barndomsstad.
Mamma är trött och pappa med. Dom sliter med jobb och julförberedelser inför att hela familjen som skall komma. Fina föräldrarna, stöttar och bär, dag efter dag. Tjatar och gnatar, retar och ratar men manar mig alltid att bli bättre. Bättre än jag var igår, bättre än vad dom är idag. Fina fina föräldrar. Middag på O'Learys som så ofta när jag kommer och hälsar på. Pappa och jag skrattar. Jag älskar att skratta med honom. Sedan hem med maningar om att det blir en tidig morgon imorgon. Sova. Vid åtta väcker mamma mig och jag kravlar mig upp en halvtimme senare. Korven sover sött i fotändan och jag lyfter upp henne för lite morgongos. Hon är sådär mjuk i pälsen som cairn blir när man slutar rycka dem. Hon måste däremot julduschas, för gott det luktar hon inte. På med kläder och koppel på Lotta. Ut och gå i Vängåvan för morgonpromenad. Korven rullar sig glatt i varenda snödriva och jag kan inget annat än skratta åt att ett sånt gammalt djur fortfarande tar njutning i att leka. Det är något att sträva efter själv. När jag är 90 bast ska jag också hoppa i lövhögar och göra snöänglar, rullator eller ej. Mamma och pappa är och handlar, jag panikklistrar in kort från Sydafrika i ett album som ska bli julklapp. Klisterlapparna från helvetet som aldrig vill fastna ordentligt. Fan. Jag skulle kört med lim istället. Ytterdörren öppnas, panik utbryter och jag skriker hysteriskt att ingen får komma in i tv rummet. Lotta, som vanligen inte hör något, skäller vilket gör mig en aningens mer stressad. Bort med allt, in i väskan. Puh. Ingen såg något, knappt ens jag. Sedan bär det av mot Holmsjön. Mamma sover i soffan. Hon sover för lite om nätterna. Pappa fyller på fågelmat och jag städar övervåningen. Fint blir det. Hem till stan igen. Middag framför Tvn och sen till sängs.
Jag hinner klart mitt album på måndagen. Vi klär granen under kaosartade former, som alltid när familjen Sjödin ska göra något koordinerat. Hur tre individer med tydliga ledardrag och kunskaper om hur man samordnar människor, inte kan samarbeta så fort situationen innefattar en kungsgran, julgransfot och stege, är beyond me. Granen kom på plats tillslut. Det är det enda viktiga som händer.
Tisdag, dan före dan och Finland anländer. Nyktra, nja, glada jo sådär, välkomna givetvis! Fint att se moster och kusinerna igen. Det var ju ett tag sen sist. Innan vi vet ordet av blandas diverse ord och språk hejvilt. Engelska blandas med finska, finska kopuleras med svenska och vice versa. Allt blir en salig blandning och resulterar i vad kommunikation är under dessa släktsammankomster. Värre blir det på julafton, när man slänger in en illa hörande, endast svensktalande farmor. Då blir det rappakalja av ska du veta. Men kul, det hade vi. Inga många julklappar var det sagt. Givetvis blev det inte så. Klapparna var många och fina. Skämdes nästan lite för att jag fortfarande är barnsligt förtjust i att öppna paket. På äldre dagar har det dock övergått i en hets att ge julklappar/presenter så fort dom har inhandlats. Detta skrattas det friskt åt bland mina vänner. Jag kan vara den otoligaste 25-åringen i hela Uppsala, ja kanske i världen till och med. Åter till julafton och vad är väl en julafton utan mat? Massor av mat dukas upp, både finsk och svensk. Jag äter mig mätt på sill och lax, potatis och tortu och givetvis julmust i massor. Dom andra dricker inte julmust och snart bryter det ut i julsånger på svenska, ryska, finska och engelska. Dans runt hela lägenheten, men jag avböjer fint då jag stukat foten. Aki bryr sig inte i det, utan lyfter upp mig och bär mig likt en bäbis runt i ringdansen. Farmor har åkt hem för längesen nu och kvällen är sen. Den blir ännu senare, men jag går och lägger mig. Mamma envisas med fler ringdanser till hemsk, hemsk julmusik. Fy för svenska julklassiker. Jag ska personligen slå sönder den skivan tills nästa jul.
När jag vaknar nästa dag är det tyst och lugnt i lägenheten. Marja-Liisa och Veera läser i köket. Aki tittar på film i Tv-rummet. Pappa och mamma ligger och läser i sängen. Jag kryper ner bredvid dem och små slumrar till antikdeckarna på Tv 4 plus (denna kanal jag aldrig tittar på annars). Det känns varmt i hjärtat. Snart kommer min underbara Oskar och Oggel. Jag ringer och undrar var de är minst 10 gånger. Oskar säger lungt att de är på väg, framme vid 18-snåret. Okej, säger jag om så lite besviken. Jag vill ju att han ska vara här nu. Jag går som ett barn och drar fötterna genom lägenheten hela dagen. Låt det bli kväll snart.
Äntligen! Kyssar, kramar och skratt. Nu är du här, min underbaraste och bästa. Som jag har längtat, även om det bara gått några dagar och vi pratat nästan hela tiden. iPhone är bra, men Oskar i verkligheten är bättre. Jag älskar hans leende. Du är fin, min vän. Mamma Lotta och Oggel är givetvis med. Glada hälsningar och Korven verkar tom vara förtjust över att träffa lillan igen. Båda viftar glatt på svansen och jagar varandra lite grand. Sen sätter vi oss till bord för åter en omgång med julmat. Ännu har jag inte ledsnat, så sillen och laxen smakar fortfarande finemang. Kvällen blir lite senare än den skulle. Aki sov hela tiden. Jag, Oskar, Oggel, Korven och Lotta packar in oss i bilen och åker mot Holm. Det hör till ovanligheterna att komma till ett uppvärmt Holmsjöändan. Kunde ta av mig jackan på en gång och krypa upp i soffan med ett glas vin. Vi började titta på Casanova och slutade illa kvickt. Heath Ledger var vacker, men inte ens det kunde rädda filmen. Fy. Vi säger godnatt och jag kryper ner bredvid min finaste. Det är underbart att känna hans armar om min kropp. Jag lyssnar på hans andning, lätta och mjuka andetag mot min nacke. I knäväcket ligger Korven och värmer, vid min arm ligger lilla Oggel och snusar. Familjen är samlad.
På morgonen tar vi det lugnt. Det är den 26:e och man får vara lat. Vid sen eftermiddag åker vi mot staden och annandagsmiddag med släkten. Förutom Finland och Sundsvall kommer även Anna-Stina, Tage och Elisabeth. Senare kommer även Marie och Henrik. Aki har åkt till Åre. Vi äter underbar middag och skrattar alla. Även om alla är så olika, så är vi lika nu. Det är faktiskt riktigt trevligt och jag släpper all den där oron som jag haft om hur det egentligen skulle gå med allt. Fint gick det banne mig. Kalkonen var närodlad och mycket saftig. När mamma sen började berätta om hur Pave och Karin döper och berätta om kalkonens framsteg innan själva slakten, kopplar jag bort. Jag må vara "vegetarian" av hälsosjäl, men när kalkonen går från att vara en random kalkon till kalkonen Sven, då suger det till i magen lite. Jag vill inte veta att jag just ätit den liten bit av Sven. Återigen blir det sent och vi beger oss ut mot Holm igen där vi ska bo. Man ska inte färdas allt för sent på vägarna dit, då lagen slutar gälla halvvägs och hemkört innebär något annat än ett pizzabud. Oskar, jag, Lotta och hundarna kör i en bil och Henrik och Marie i en annan. Vår bil har fyra hjul som fungerar fint. Henrik och Maries bil har också fyra hjul, men det ena framdäcket har bestämt sig för att det inte vill vara med längre. Det vobblar och svänger, skaffar sig en knöl högts upp och beter sig allmänt oförskämt. Bilen måste fixas innan hemfärd. Väl inne i stugan korkas det upp och en hård omgång med Buzz spelas. Jag är inte med i början, men är sedan med en omgång. Jag vinner den och vill således inte delta i nästa. Alla vet vilken dålig förlorare jag är. Oj vad mycket klockan är! Godnatt.
Nästa dag får en lugn start tills idén om att åka till Birsta kläcks. Såhär i efterhand önskar jag lite att vi hade skitit i det. Eller kanske inte förresten. Jag och Oskar åkte till Media Markt och köpte oss en riktigt fin kamera. En dunder systemkamera, digital och allt. Vår trotjänare till digikamera kan nu pensioneras, även om den då och då kanske åker fram för att föreviga något enstaka hopp här och där. Jag fyndade även några plagg på Monki och smålog åt alla kids som stog i kö för att få Idol-Robin, Alice eller Kevins autografer. Tänka sig, för ett år sen var de inget annat än tre kids från olika delar av Sverige som trallade lite där hemma. Nu kan det sjunga både Carola och någon av Desmond Childs mästerverk. Det måste verkligen känns...ja, stort. Men men, hem igen och bastu innan vi åkte in till Sundsvall för mer mat och häng med familjen. Roligare än kvällen innan eftersom alla var lite mer avslappnade. Hemfärden så likadan ut som föregående kvällar.
Sista morgonen och Marie och Henrik åker tidigt (vid typ 9). Dom har hittat en verkstad i Timrå som kan hjälpa dem med däckbyte. Bra, bra, hejdå och tack tack för allt! Ni är fina människor ni. Nere på nedervåningen ligger fina Mamma Lotta och mår dåligt. Hon känner sig sjuk och vill bara sova. Stackars. Vi bestämmer efter en stund att det är bäst att stanna en extra natt så hon får vila upp sig ordentligt. Även om alla ville hem, så spred sig ett skönt lugn över stugan när vi bestämt oss att stanna en natt till. Oskar pysslar på med sitt, Lotta sover och jag gråter framför diverse jul-TV (Stolthet och Fördom, kan det bli vackrare?). Sedan bastar jag och Oskar. Oggel och Korven får inte vara med den här gången eftersom Oskar brassat på med en rejäl brasa så temperaturen i bastun klättrat upp till 100 °C. Det är varmt ja, men väldigt skönt. Vi dricker varsin bastuöl framför brasan efteråt och njuter av lugnet. Sedan går vi in, tar ut hundarna och somnar vid 22-tiden. Skönt.
Olga väckte oss vid 02.30 av hennes oavbrutna vankande.
-Vad är det lilla du, måste du ut?
En oförstående blick kommer till svar och Oskar tar på sig kläderna. Ut i kylan, det är -15°C ute i natten. Jag ligger under täcket med Korvas och väntar på dom andra två. Dom kommer strax därefter. Inget krångel med hundmage, men törstig det var hon. Sen somnar vi alla fyra och vaknar inte till klockan som ringer vid 7. Vi sover till 9.30 minst och kravlar sen upp. Det är konstigt hur skumt man mår efter för mycket sömn. Nu är det dags att packa ihop. Lotta mår bättre och alla vill vi hem. Det är kul med släkt och stora familjejular, men sen vill man också bara vara själv, utan föräldrar, farmödrar, mostrar, kusiner, systrar och andra. Bilen blir fullproppad av alla klappar och väskor. Fullare blir den efter stoppet i Sundsvall där pappa hjälper oss att packa in det sista. Hej då och tack tack för allt. Ni har varit fantastiska! Nu åker vi hem och jag är glad. Vi lyssnar på radio, skrattar och kör fort men lagligt. Jag tittar på Oskar när han kör och han gör en rolig grimas som får mig att skratta. Jag skrattar ända från magen och det gör lite ont, men på ett bra sätt. Korven sover i mitt knä och tittar då och då upp på mig. Måste vara jobbigt att försöka sova i en säng som hela tiden vrider och rör på sig. Mat på Donken i Söderhamn igen. In i bilen och kör den sista biten fort. Järva, Gävle, Dragon Gate, Uppsala län, Uppsala och till sist skymtar jag katkyrkan mot den gulnande himlen. Kringelikrok av E4, avfarten hittar vi iaf. In på esplanaden, in på syssloman, odengatan, götgatan och sedan gården.
Nu sitter vi här. Vi är hemma. Oskar spelar Tv-spel och jag har nog just skrivit mitt livs längsta blogginlägg. Det här var alltså min jul. Hoppas du orkat läsa allt, för jag blir ledsen om jag skrivit allt i onödan. Men man kan ju se det som terapi också. Nu är julen verkligen över och jag kan börja fokusera på stundande nyår och kommande år. Det ska bli fint de.
God fortsättning och gott slut vännerna.
/S
